Idag var en stor dag. Arvid åt för första gången något annat än mammas mjölk (eller D-vitamindroppar). På menyn stod, av pappa lagad, havregrynsgröt med lite välbekant mjölk. Som väntat hamnade en hel del på hakan, haklappen och pappa. Den tesked som råkade hamna rätt smakade dock riktigt bra.
Att det var länge sedan vi skrev något sist är det väl ingen som har missat. Sedan sommarsemestern började har vi helt enkelt haft en del annat att tänka på, inklusive husköp!
Arvid har hunnit bli stora killen nu; snart fem månader gammal. Han jollrar och smilar, rullar runt (nåja, till mage i alla fall) och biter i allt. Och äter. Hela tiden.
Här kommer lite bilder från månaderna som har gått. Hör av er om ni vill ha någon av dem högupplöst för utskrift. (Klicka för större bild).
Lördag, strålande väder och lockande hav. En lämplig dag att ta ut Karamia II på tur.
Eftersom det var vår tur att ordna fika klev Henrik upp och påbörjade brödbakning när vår lilla väckarklocka ändå ville ha frukost vid halv sju. Karin, som hade tagit nattpasset, fick sovmorgon när Arvid gjorde pappa sällskap i köket.
Vid kvart i elva hade vi packat allt ombord och kunde kasta loss. Vi styrde kosan mot Rörö – en lagom okomplicerad och snabb tur om halvannan timme för motor. Eftersom Njord var på slött humör fanns inte mycket vind att nyttja för segling. Istället kunde Arvid vaggas till sömns av både dieselmotor och vågsvall.
I Rörö hamn länsade vi fikakorgen innan det var dags för årets första dopp i havet. Vi lyckades, trots värmen, masa oss till affären för att köpa en svalkande glass innan vi styrde kosan hemåt. Eftersom sjön suger fick Arvid sällskap i ruffen av ett par trötta besättningsmän medan övrigt manskap fullgjorde sin plikt och tog oss säkert i hamn.
En trevlig dag avslutades med grillning och jordgubbar i Kåsjön hos mormor och morfar.
Arvid i tidningen: Göteborgsposten 26 juni, Smålandsposten preliminärt 4 juli.
Idag tog vi av Frejka-kudden för sista gången.
På dagen sex veckor efter att ortopeden gav oss kudden var vi tillbaka på Östra. Efter tre kvart i väntrummet och fem minuter undersökning konstaterade läkaren att allt hade läkt jättebra och var som det skulle. En glad pappa och en ännu gladare mamma kunde äntligen knäppa på en body istället för något långbenat – perfekt timing med tanke på sommarvärmen.
Återbesök om ett och ett halvt år när Arvid har börjat gå.
Efter midsommarfirandet i Kalmar gick färden till Älmhult och Arvids farmor och gammelmorfar. Farbror Fredrik har återvänt till gamla jaktmarker för att sommarjobba, så även här fick mamma och pappa god hjälp med vaggande och annat, samtidigt som de blev uppassade med mat. Inte dumt alls.
Henrik och Fredrik gav sig ut på en träningsrunda medan Karin och Arvid pustade ut. Söndagskvällen blev en lugn, skön tillställning runt middagsbordet dit även gammelgammelfaster Svea – gammelmorfars syster alltså – kom, lagom till kaffet.
På måndagen åkte vi till Arkelstorp för att hälsa på gammelfarmor Anna. En kopp kaffe och en promenad senare tog vi ett fyra-generationers-kort även här. (Detta foto har farbror Fredrik – uppdatering kommer när det har nått oss).
Nu är hela släkten genomgången ett varv. Snart börjar det om igen.
Den stora sommarsemestern – sex veckor – inleddes med en turné i södra Sverige för att hälsa på släkt och vänner. Först ut var midsommarfirandet som i år förlades till moster Maria, morbror Johan och kusinerna Max och Axelina i Kalmar.
Vi anlände redan på torsdagen. Arvid blev såklart mottagen som en prins, framför allt av kusinerna. Mamma och pappa hade god hjälp med napphämtning, huvudklappning och påpassning hela helgen.
Midsommarafton firades tillsammans med familjen Erngård som moster och morbror umgås med: Per, Helena och deras tre barn. Trots att vi befann oss in den del av Sverige som hade bäst väder, infann den obligatoriska midsommarskuren sig. Firandet bestod av sillunch, ponnyridning, hopptorn och – om än minimalt med – dans vid den lokala lekplatsen samt grillning och trevligt umgänge.
Midsommardagen skulle ägnas åt att hälsa på resten av släkten i Kalmar. Vi hann inte komma iväg förrän vi upptäckte punktering (!) på bilen. Det är ju inte varje dag detta händer, men med en ganska ny Kia kunde vi ringa Assistansservice och invänta hjälp. Bärgaren lät hälsa att visst kunde man ordna ett nytt däck – för en extra prislapp om ett par tusenlappar. Vi beslöt istället att använda reservhjulet och korta ner den planerade turnén. Därför kom vi tyvärr inte att besöka Karlskrona.
Nåväl – släkten var det. Gammelmoster Gitte hade tyvärr dragit på sig en förkylning. För att inte smitta Arvid (peppar, peppar, eftersom vi träffades vid midsommarstången dagen innan) åkte vi aldrig hem till henne. Gammelmormor Maj hälsade vi så klart på. Arvid fann sig väl tillrätta i famnen medan mormor Maj noggrant studerade Arvid och släktskapsbestämde hans ansiktsuttryck.
Söndagen inleddes med en lång frukost på verandan medan kusinerna höll vakande ögon på Arvid. Karin fick låna ett par påsar bäbis-kläder i nästkommande storlek, vilket snart behövs. Efter en stunds pusslande för att få in packningen, nu med ett hjul i bagageluckan, gick vidare mot Älmhult.
Efter de två tidigare stolpe-ut-loppen fick Henrik igår jackpot på Kalmar Midsommarlopp. 10 km på 34:57 och därmed var årets stora löparmål – “sub-35″ - avklarat.
Denna helg var det farbror Fredrik och faster Saras tur att komma till Göteborg och träffa lillen. Två trötta föräldrar satte gästerna i arbete på en gång; vaggning, blöjbyte och flaskmatning överlämnades med varm hand.
Lördagen tillbringades i Trädgårdsföreningen och på stan innan Henrik tvingade med bror sin ut på ett träningspass – Henrik springandes och Fredrik på cykel. Under tiden satt damerna och Arvid hemma och skvallrade. Sen blev det en hemmakväll med film och pizza, en lagom nivå efter en aktiv dag.
Söndagen började med lite frukost och tid för Arvid utan Frejkakudden – han var på ett strålande glatt humör och det fotograferades hejvilt! Sen var det dags för en tur till Slottskogen där det tittades på sälar, pingviner, pelikaner, flamingos, påfåglar, älgar, hjortar, getter, hängbukssvin, mängder med fåglar m.m. Vi tog en paus i gröngräset med den medhavna picknick-korgen och fick en mycket trevlig promenad, trots den backiga terrängen. Ganska möra i benen åkte vi hem och tog det lite lugnt, lagade mat och sedan var det dags för Fredrik och Sara att åka vidare till Älmhult.
Efter fem veckors hårt slit, efter mängder med konstiga miner och killekill på magen, efter timtals sjungande, sagoläsande och talande: idag log Arvid mot mig (Henrik). Detta magiska leende var nog det mest fantastiska jag har upplevt. Jag har svårt att förställa mig något större.
